Jul jul strålande jul🌟
Julen börjar lida mot sitt slut och vi blickar framåt mot ett nytt år!
Det här året så firade vi jul här hemma hos oss. Samuels och min familj kom så vi var väldigt många, men så himla trevligt! Vi hade knytis och alla hade med sig så sjukt mycket mat och sötsaker, my god! Ni som har varit här vet att vi har ganska mycket yta i köket, och det var fullspäckat med mat, överallt! Mumsmums!😋
Runt lunch kom tomten hit på sin häst (!), ni kan ju gissa om tjejerna var häpna! Det lös ur ögonen på dom och Svea har pratat om det sen dess, så himla mysigt!
Traditionsenligt så körde vi julklappsspelet på kvällen och det vart en himla liv haha! I år har jag varit snäll och drog hem storvinsten✌️🎅
Kort och gott så var det en väldigt bra julafton, är så glad att vi har så bra familjer i våra liv🙏
På nyårsafton är tanken att vi ska vara hos våra vänner Caroline, Johannes och Milton samt en annan familj, MEN i vanlig ordning är barnen sjuka..😔 Jag har också varit dålig men är piggare, men barnen hostar som tusan och Svea har feber, så tråkigt! Så vi får se hur det blir..
Om mindre än en månad börjar jag jobba heltid, efter ca tre år hemma😳! TRE ÅR!!! Helt sinnes! Det ska faktist bli riktigt skönt att komma tillbaka och få in rutinerna igen. Men som för alla som varit föräldralediga så kommer jag sakna ihjäl mig efter de små liven💕 Elsa är nog mer än glad att få börja förskolan och träffa lite nya kompisar att leka med. Det är en väldigt tuff tjej så jag tror att inskolningen kommer att gå bra.
Tänkte lätta lite på hjärtat här då jag vet att många av mina nära läser och säkert har undrat varför jag knappt hört av mig.. Samt är de skönt att "prata" om det!
Jag har under senaste tiden inte mått så bra. Har drabbats av ångest och depression, men det är på bättringsvägen och jag känner redan en stor skillnad. Förmodligen är det en förlossningsdepression som har blivit utdragen, varvat med att jag varit hemma så pass länge. Har även lyckats med att dra på mig världens katastroftänk som inte alls gör saken bättre! Detta är ingenting som jag skäms över, de är väl mer det att man haft svårt att inse att det drabbat en själv, därav att jag inte pratat med någon. Jag vet nu i efterhand hur pass vanligt det är OCH hur pass viktigt det är att faktist ta tag i det och söka hjälp! Jag trodde att jag hade lite dåliga dagar titt som tätt, som alla kan ha, men insåg tillslut att jag ej klarar av att komma ur det på egen hand. Det har gått så långt att jag inte vill göra någonting alls. Man brukar säga att de är skönt att komma ut och träffa folk osv, men jag har verkligen inte klarat av det. Tycker de är jobbigt att umgås och vara social, känner ingen lycka trots att jag vet att det här livet är de jag drömt om! Jag hade aldrig klarat de utan Samuel, Svea och Elsa❤️ Men som sagt, jag har sökt hjälp och är på bättringsvägen, bara de är stora framsteg!
Skriver inte detta som ett "tycksyndommig" inlägg utan för att förklara varför jag varit så instängd, om ni förstår vad jag menar.
Nu ska jag gosa ner mig i soffan och kika på WestWorld, ha de fint! 😘
