1 Augusti
Förra veckan gjorde vi mycket kul, vi åkte och badade med Carro och Milton, vi var på Leos lekland, åkte och besökte älgarna i Morgongåva, och som ni redan vet var vi ju även till Kungsbyn. Uppskattat av både barn och vuxna.
I Torsdags hade vi en mindre rolig dag.. På natten vaknade jag av att Elsa var ledsen, hon fick då komma upp i vår säng, men från och till hela natten vaknade hon och var superledsen. På morgonen såg jag direkt i hennes blick att något inte stämde.. Satte henne upp i sängen och hon vickade omkull, då fick jag panik! Samuel hann inte uppfatta vad som hände. Jag kastade mig upp med henne i famnen och undersökte henne mer, då insåg vi att hon inte kunde röra huvudet alls åt höger.. Så himla skumt! Och så himla läskigt!!! Slängde mig på telefonen och ringde 1177 samtidigt som Samuel ringde svärmor/farmor för att fixa barnvakt åt stackars Svea som inte förstod nånting:( De på 1177 vägrade svara så jag ringde 112 och berättade då läget, hon trodde ej de var livshotande så jag blev kopplad till 1177 igen, kunde knappt prata för att jag grät så.. De var så himla obehagligt att knappt få kontakt med sitt barn och att inte känna igen henne, usch.. I vilket fall som helst blev vi kopplade till 112, igen! Då skickade de en ambulans och de tog inte många minuter innan den dök upp. Ambulansförarna undersökte henne lite och konstaterade att de ej var livshotande men att vi skulle åka in till akuten själva.. Väl inne kom vi in på ett rum direkt hos kirurgen, läkaren kollade lite i hennes öron och de tog oss verkligen på allvar. Elsa hade så ont och fick som kramper och spände hela kroppen, stackars lilla💕 hjälplösheten är de värsta som finns! De bestämde nästan på en gång att vi skulle bli inlagda, men de visste ej vart de skulle skicka oss då det var så konstiga symtom.. Hamnade uppe på avd64, och där tog de blodprov och kollade andra symtom, men de var aldrig någon läkare som kollade henne och alla prover såg bra ut så vi var nog inte prio1. På kvällen blev jag så irriterad när jag lade Elsa, att ingen knappt hade tagit i henne så samuel gick och pratade med personalen. De sa att de observerade väldigt mycket även om de ej såg ut så och att de inte alls visade tecken på hjärnblödning och sådana saker.
I Fredags var hon sig själv, lite tröttare än vanligt bara. Träffade en läkare innan vi åkte hem, han visste inte vad det kunde vara. Sa att vi skulle åka in igen om det blev likadant. Hon har varit pigg sen dess och de är oerhört skönt! Men man kan fortfarande inte släppa tanken på vad det kan ha varit..
Nu är Samuel påväg upp till Rättvik med ett gäng grabbar och dom blir kvar där inatt. Så min syster kommer snart och ska sova här, supermysigt😃!
😘😘
